Iaktta insidan genom ett förstoringsglas?

Att våga ta in en jobbig känsla i hjärtat och vara beredd på att släppa taget om den, är att våga titta inåt och ifrågasätta sitt eget sätt att hantera tankar och känslor på. Och att titta inåt kan vara jobbigt för man är tvungen att möta sig själv och ändra invanda beteenden. Kanske upptäcker man att det är väldigt svårt att slippa livets motgångar? Kanske inser man att det är ett omöjligt uppdrag att göra om alla irriterande människor? Kanske upptäcker man att det i stället går att förändra sitt eget sätt att förhålla sig till det jobbiga? Går det möjligtvis att bli snällare mot andra? Mer lyhörd?

Det jag själv gör när något jobbigt dyker upp är att jag stannar upp i några svåra sekunder och tvingar mig själva att jobba på ett helt nytt sätt med mina hjärnmuskler. Jag försöker göra tvärtom mot vad jag tidigare gjort. Jag iakttar och undersöker noggrant vad som händer inom mig, försöker behålla lugnet. Jag misslyckas visserligen ofta med att skapa denna distans men när jag lyckas får jag en skön kick. Det härliga med den kicken är att den är icke-egoistisk, för när jag lyckas prata med mina känslor i stället för att bara låta dem dela mig itu, så har jag vunnit en kamp för mig själv och för andra. En lugn och harmonisk person skapar ju harmoni hos andra.

Misslyckas man med att behålla lugnet så är det ”bara” att… ja, försöka igen… och igen… och…

Det tar ett tag att bygga muskler i huvudet och det tar sin lilla tid att bryta vanans makt. Men, det går.

Mer om det i nästa inlägg! :)

(foto: Salvatore Vuono / FreeDigitalPhotos.net)
Jorge

Om Jorge

Jorge Aliaga Aravena, 34 år. Jag har praktiserat meditation i många år. Tankepassagen är ett sätt för mig att få dela med mig av mina tankar kring hur man kan göra för att skapa inre harmoni.
Det här inlägget postades i Känslor, Medvetenhet, Mental hälsa, Mental träning och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Iaktta insidan genom ett förstoringsglas?

  1. Lucas skriver:

    Det är det bästa som finns när man lyckas med att bara låta känslan vara där, jag har upplevt riktiga euforiska känslor genom att bara låta negativa känslor vara där och bara iaktta dem. Problemet kommer när man märker att det funkar, och man då försöker låta känslan vara där, SÅ ATT den ska försvinna, då funkar det inte. Det är utmaningen :)

    • Jorge Jorge skriver:

      Hej Lucas!
      Underbart att du skriver dina tankar. Då vet jag att mina ord har nått fram :)
      Visst är det svårt med känslor. Jag tror att så fort vi börjar värdera en känsla för mycket så är det lätt att man identifierar sig med den – att man tror att man ÄR en känsla i stället för att inse att man HAR känslor. Det händer mig hela tiden att jag blir euforisk när jag lyckas vila i en känsla och bara iaktta den. Men då glömmer jag bort att även DEN känslan går över. Detta är utmaningen 😉
      Ha det!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>