Bjud in känslan på kaffe!

foto: www.fotoakuten.se

När jobbiga saker sker i livet, vare sig det handlar om vardagsirritation eller om en livskris, så hanterar de flesta av oss de jobbiga känslorna på två olika sätt. Antingen så stänger vi dem ute, eller så släpper vi in dem och klänger oss fast vid dem.

Att stänga ute en jobbig känsla är samma sak som att ignorera den och gå omkring i ett slags ”det är ingen fara med mig, jag mår ändå skitbra”-tillstånd. De gånger jag själv gjort så här, har det gått åt…helvete. Känslan har bara fortsatt att knacka på dörren och tagit sig in förr eller senare. Under tiden som jag gått omkring och ignorerat det som är jobbigt, har jag bara lyckats bete mig väldigt konstigt mot andra.

Att klänga sig fast betyder å andra sidan att man tar in den jobbiga känslan men i stället hamnar i ett ”Shiiiiit, ingen människa har någonsin känt den smärta som jag känner och den kommer aldrig att försvinna ”-tillstånd. När jag själv gör på det här sättet lyckas jag bara bli ett offer för allt som händer i mitt liv. På något konstigt sätt gillar jag min egen smärta. Jag tror att det beror på att jag får så mycket uppmärksamhet från andra då, och det fyller mig med energi i korta stunder.

Efter flera år av meditation och reflektion har jag upptäckt att det finns ett tredje sätt, som jag personligen tycker fungerar bättre. Nämligen att släppa in känslan, ta in den i hjärtat så länge det behövs, men vara MEDVETEN om att den kommer att vandra vidare vare sig man vill det eller inte. Det är som att man bjuder in en gäst i sitt hem och bjuder den på kaffe: Man sitter ner och pratar en stund, tar respektfullt hand om känslan för att se vad den behöver tala om, för att sedan låta den gå.

Att göra så här betyder att man har en mer harmonisk distans till känslan, och att man inte identifierar sig med den. Det kräver mycket träning och disciplin så klart. I kommande inlägg ska jag prata mer om detta förhållningssätt samt börja prata om mental träning i samband med känslor.

Stor kram på er!

Jorge

Om Jorge

Jorge Aliaga Aravena, 34 år. Jag har praktiserat meditation i många år. Tankepassagen är ett sätt för mig att få dela med mig av mina tankar kring hur man kan göra för att skapa inre harmoni.
Det här inlägget postades i Känslor, Mental träning, psykisk hälsa och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>