Att avsäga sig rollen som måltavla

Jag tror att det är viktigt att vi försöker göra oss av med den offerroll som vi ofta intar när någon säger något elakt, eller när saker och ting inte går ens väg. Det är ju lätthänt och egentligen gör det inte så mycket, så länge man är medveten om det. Jag tycker att det måste få vara tillåtet att tycka synd om sig själv då och då om man bara påminner sig själv om att saker och ting alltid blir bra till slut. Om man däremot intar en offerroll UTAN att ens försöka se det skådespel som pågår inombords, så tror jag att det bara slutar med att man tar en massa energi från folk. Man kanske till och med beter sig elakt och trasslar till saker i onödan?

Offerrollen tar vi ofta på oss därför att vi har svårt att se bortom känslorna, och då tycker vi att vi är målet för alla andras elakhet och för livets missöden. Då blir varje handling, varje ord och varje blick, en vass pil som någon kastar mot oss som om vi vore den största av måltavlor. Men en sak bör vi komma ihåg: I den stund vi gör sig själva till offer avsäger vi oss också den styrka som vi alla har inneboende – styrkan som gör det möjligt för oss att styra bilen i stället för att alltid vara försvarslösa medpassagerare.

Alla människor bär på samma tillstånd av harmoni, det är jag övertygad om. Det gäller att lära sig att vila i detta tillstånd när livet blir tungt. Att det är lätt att lära sig detta säger jag inte. Men det är värt att öva, det är värt att göra jobbet.

(foto: www.fotoakuten.se)
Jorge

Om Jorge

Jorge Aliaga Aravena, 34 år. Jag har praktiserat meditation i många år. Tankepassagen är ett sätt för mig att få dela med mig av mina tankar kring hur man kan göra för att skapa inre harmoni.
Det här inlägget postades i Medvetenhet, Mental träning och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Att avsäga sig rollen som måltavla

  1. Alechandro skriver:

    Det kräver en massa träning. Men att se alla ”jobbiga människor” som ens läromästare kan bli ganska skoj till slut. Att börja ställa sig frågan: varför stör jag mig så mycket på den där personen? Varför blev jag så ledsen av en sån ”liten sak”? osv… Till slut skrattar man åt sig själv åt gamla småsaker man har blivit så arg på…

    • Jorge Jorge skriver:

      Jepp! Det är bra att vilja lära sig av dem som är väldigt snälla mot en. Men bedriften tycker jag är att se de riktigt jobbiga människorna som de lärare. Om vi aldrig skulle hamna i konflikter med folk skulle vi ju inte lära oss så mycket om oss själva och de dramer vi själva skapar. De jobbiga situationerna och människorna lär oss mer än vi tror. Det gäller att vara uppmärksam! :)
      Att skratta åt sig själv är nog det bästa i många situationer. Du är klok käre vän!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>