Att skänka glädje i praktiken

Jag fick en bra fråga av en vän angående inlägget ”Testa att även se på glädje med distans”. Den passar även till inlägget ”Men de riktigt underbara känslorna då?”. Frågan handlar om hur man skänker andra människor den glädje man upplever utan att det blir för stort eller ogripbart och hur man gör det rent praktiskt. Tänkte att jag ville göra ett inlägg om ämnet.

Rent praktiskt kan man göra som man vill. Poängen är att om alla människor strävar efter lycka precis som man själv, så kan man passa på att sända lite bra ”vibbar” ut till dem. Om det blir FÖR stort är det upp till en själv. Om man känner att man är på topp och att allt går ens väg så är det väl inget konstigt att hoppas att andra människor får uppleva samma glädje inom sig? Blir detta för stort så kan man önska att de människor i ens närhet som man vet har det tungt får uppleva lycka snart igen.

Men hur blir det greppbart då? Vi tar ett exempel: Du äter världens godaste middag med din flickvän/pojkvän en lördagkväll. I stunden upplever du sånt som kärleksfull gemenskap, avkoppling, en härlig blandning av smaker mot tungan och så vidare. Då skulle du till exempel kunna sända iväg en förhoppning om att andra människor får uppleva trevliga middagar tillsammans med de man älskar, under tiden du sitter och äter. Det tar kanske 2-3 sekunder av hela din dag. Sen släpper du det och låter kvällen fortsätta precis som vanligt. Det andra sättet är du önskar samma sak efter att du ätit klart. Det tar också 2-3 sekunder av hela din dag. Sen släpper du det och återgår till kvällen. Vilket sätt du än väljer så handlar det om att du medvetet stannar upp i stunden och granskar känslan inom dig. Det intressanta när man gör så här att njutningen i många fall förstärks eftersom man blir så medveten om den.

Det handlar så klart inte om att man måste stanna upp så fort man känner minsta känsla av glädje. Då blir det ju bara krystat och tvångsmässigt! Man gör det när man själv vill, när det känns helt naturligt. Gör man det en gång i månaden har man i alla fall helt medvet ägnat 2-3 sekunder av ens tid till att granska vad som pågår inombords. Det räcker gott och väl. Det inre arbetet är ju hursomhelst påbörjat och saker och ting har satts i rullning! :)

(foto: Francesco Marino / FreeDigitalPhotos.net)
Jorge

Om Jorge

Jorge Aliaga Aravena, 34 år. Jag har praktiserat meditation i många år. Tankepassagen är ett sätt för mig att få dela med mig av mina tankar kring hur man kan göra för att skapa inre harmoni.
Det här inlägget postades i Glädje, Känslor, Medvetenhet, Mental träning och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>